Alla <3:ns dag
Nu är de bara 2 min kvar av denna dag.
Hoppas ni alla haft en underbar Alla hjärtans dag!
Puss & kram!
Hoppas ni alla haft en underbar Alla hjärtans dag!
Puss & kram!
Lucid Dreaming
Hur jag får vakendrömmar kan variera men vanligtvis så e de något så ovärkligt som sker i drömmen så att jag förstår att det här kan inte va på rikigt, de måste vara en dröm.
När jag har en vaken dröm så har jag svårt att koncentrera mig, jag blir offtast lite stressad och uppjagad när jag kommer på att jag är i en dröm. Min första tanke när jag kommer på det är offtast att jag vill vakna. För jag blir lite rädd. Rädd för att de e en dröm och inte värklighet. Rädd för att vilka galna, sjuka, hämska saker som hälst kan hända.
Jag tror mig ha bättre koll på läget i verkligheten och att där i verkligheten är jag trygg. Här i drömmen kan de komma en hjord elefanter rusandes in på torp köpcenter å springa över och döda alla människor, de kan regna tegelstenar, folk kan göra bissara saker som de inte skulle göra i verkligheten och jag kan inte kontrolera någonting.
Men faktum e att att jag kan kontrolera min dröm till fullo det kan man inte med verkligheten. så jag har helt fel sätt att tänka. dom där tegelstenarna som kan falla från himlen e de ju jag som fantiserar dit så jag kan ju även fantisera bort dom och fantisera fram vad jag vill. Jag kan åka vart jag vill, träffa vem jag vill, göra vad jag vill, och ha de hur jag vill, jag kan bestämma vad folk ska tycka om vad som hälst, hur världen ska se ut, hur gott maten ska smaka osv.
Men i min dröm har jag inget minne av vad jag har tänkt och gjort i verkligheten. Mina minnen som jag har när jag vaken drömmer är minnen från tidigare drömmar. så att i drömmen kan jag minnas mina tidigare och andra drömmar även drömmar som jag inte kan komma ihåg i verkligheten men som jag kommer ihåg när jag är i drömmen. Det fins inte heller nogot "tid och rum" tiden är som att den går väldigt fort fast allt jag gjort i mina drömmar har hänt väldigt nyss.
Som Idag morse när jag förstod att jag drömde så ville jag givetvis som vanligt vakna med en gång och då tänkte jag först att om jag kunde styra min verkliga kropp till att klappa mig själv i ansiket så bör jag vakna, men den ideen gav jag upp ganska snabbt, det var för svårt. men jag kom på att jag tidigare har öppnat ögonen i verkligheten och på de sättet vaknat, i min dröm kändes de som att jag kunde ha gjort de aldeles nyligen men när jag vaknade och funderade på de så insåg jag att de måste vart mellan sju och tio år sedan.... Sjukt!
Men vist funka de efter mycke ansträngning, en flackande blick och tunga ögonlock så fick jag upp ögnen såg mina väggar, rösterna ur drömen försvan och ersattes med ljudet från tv:n som stod på, och så var jag vaken.
Men om jag kunde slappna av när jag inser att jag drömer och känna att de e jag som styr och att jag har full koll på läget så skulle jag kunna göra detta till en bra sak en underbar sak och kunna njuta av drömmarna, men jag blir alltid rädd och stressad och känner att jag absolut inte har koll på någonting och vill bara därifrån. man känner sig som alice i underlandet, som att man har fallit ner i en saga eller film, något som inte e verkligt och där vad som hälst kan hända. Och de ser jag i drömmen altså som något negativt.
Jag kan inte ta med mig mina tankar från verkligheten till drömmen för i drömmen använder jag bara tankar och minnen från mitt tidigare "drömliv" de är ju visserligen uppbygt på saker jag tänkt å gjort i verkligheten, men jag kan ju inte välja vad jag ska minnas och ta med mig till drömmen och använda där. de kan vara för att jag blir så stressad och inte kan konsentrera mig. hade jag kunnat de så kanske jag hade kunnat ta de lite lugnt och funderat. Men jag kanske inte kan de nu men att de kanske kommer med tiden jag kanske lär mig allt eftersom.
detta är ju fortfarande ganska nytt för mig hade dessa drömar när jag va liten och dom ända jag berätta om de för var ju familjen och dom förstod ju inte alls för att dom inte hört talas om de och inte upplevt de själva så jag trodde ju jag var ensam om detta och jag förstod inte alls hur de funka. Jag bara avskydde de och var jätte rädd varge natt när jag skulle sova. jag var rädd att vakna upp i en dröm där jag kunde bli torterad och vad som hälst kunde hända. Man ville inte somna man ville vara kvar i den trygga verkligheten. Så Jag låg altid med tänd lampa och tittade tills jag somnade jag våga inte släcka och inte blunda. Sen att jag var mörkrädd hjälpte ju inte till. så mörkrädd att jag inte vågade blunda för då blev de mörkt. Så illa är de ju inte nu för tiden även om jag fortfarande som sagt ser dessa drömmar som något ngativt.
Ja Jag måste vända detta till något bra, och hitta lugnet å känna att de e jag som bestämmer och styr.
Sen fins det ett mittimellan, jag vet inte att jag drömmer men jag vet att jag inte är där jag brukar vara(i verkligheten). Å då kan jag exempelvis tänka att i denna världen vet jag att jag kan flyga och andas under vatten. Men trots de förstår jag inte att det är en dröm. den typen av drömmande e ganska skön.
Under en livstid spenderar vi 6 år till att drömma, vi spenderar ju massor av tid till att sova men vi drömmer ju inte hela tiden utan bara ett par minuter åt gången, men om man ändå spenderar 6 år av sitt liv i drömmarnas värld så hade jag velat göra något bra utav de 6 åren.
Nog om de ^^ Idag ska jag handla mat, fixa tvätttid, sen skall jag till mamma å pappa å hjälpa dom med en sak och äta middag som jag beställt :) 70 talsröra, den e smaskens, med vitlöksbröd, mums! . =)
Trysil
Nu är vi hemma igen efter en 4 dagars tripp till trysil där jag varit med Niclas, Hanna, Marcus, Elise, Jennie, Mattias, Dixie, Rickard, Angelica, Lycka, och Liam. Det va en lagom resa, vist känner man nu när man kom hem att man hade velat vara kvar där mer för man hade velat åka mer skidor osv. Men igår när jag å niclas packat å lastat in våra saker i bilen och börjat rulla hemåt kände jag hur trött jag var, jag har inte känt mig så jäkla trött på jag vet inte hur länge. Så de räckte nog med 4 dagar. Men man känner väl inte av hur trött man e när man e mitt uppe i de hela tiden, märks inte fören man kommer undan å får lite lugn å ro. Tror de ultimata hade varit om varge par hade sin egen lilla stuga, då hade man kunnat vara iväg längre. Första Skiddagen var det mycket "flängande" hit och dit, mycke ruskiga ankarliftar, en otäck röd backe, och mycket stakande, så den kunde ju vart bättre men den var ändå inte dålig för de e ju alltid kul å åka skidor, å hanna och jennie fick sig ju ett himmla gott skratt när dom tagit sig ne för den röda backen å skulle kolla hur de gick för mig å mattias. Dom skratta så dom vek sig båda stod framåtböjda å asgarvade när dom fick syn på mig, mattias gick inte att se han var bakom kullen. Ja jag såg nog inte så jätte glamorös ut när jag typ hade benen särade, fötterna 1,5 meter ifrån vaandra å armar å stavar rakt ut. Tack gode gud hade ingen utav dom kamera med sig ^^ Men hur som hälst andra dagen gick lite bättre vi fick blå å granö backar och vila i sittliften, vi kunde smita in å ta nåt å dricka/äta/gå på toa på vägen, perfect. å jag lärde mig att svänga med båda skidorna åt ett håll! ;)
Shinedown – Simple Man - Acoustic Version
Den populäraste låten i ljungskile just nu :
http://www.youtube.com/watch?v=24FCRBXTHts
Haha, många som har snöat in på den, den e överallt bland mina vänner på Fb, alla har hysteriskt roligt åt den, å senast jag var på fest kom denna på å de var allsång, å de värsta var att dom kunde den typ utantill och efter att dom spelat den ett par gånger så satte den sig på hjärnan så gick man runt resten av kvällen å nynnade "åh fröken stina med ögon så fina na na na na" XD så efterblivet.
När jag har en vaken dröm så har jag svårt att koncentrera mig, jag blir offtast lite stressad och uppjagad när jag kommer på att jag är i en dröm. Min första tanke när jag kommer på det är offtast att jag vill vakna. För jag blir lite rädd. Rädd för att de e en dröm och inte värklighet. Rädd för att vilka galna, sjuka, hämska saker som hälst kan hända.
Jag tror mig ha bättre koll på läget i verkligheten och att där i verkligheten är jag trygg. Här i drömmen kan de komma en hjord elefanter rusandes in på torp köpcenter å springa över och döda alla människor, de kan regna tegelstenar, folk kan göra bissara saker som de inte skulle göra i verkligheten och jag kan inte kontrolera någonting.
Men faktum e att att jag kan kontrolera min dröm till fullo det kan man inte med verkligheten. så jag har helt fel sätt att tänka. dom där tegelstenarna som kan falla från himlen e de ju jag som fantiserar dit så jag kan ju även fantisera bort dom och fantisera fram vad jag vill. Jag kan åka vart jag vill, träffa vem jag vill, göra vad jag vill, och ha de hur jag vill, jag kan bestämma vad folk ska tycka om vad som hälst, hur världen ska se ut, hur gott maten ska smaka osv.
Men i min dröm har jag inget minne av vad jag har tänkt och gjort i verkligheten. Mina minnen som jag har när jag vaken drömmer är minnen från tidigare drömmar. så att i drömmen kan jag minnas mina tidigare och andra drömmar även drömmar som jag inte kan komma ihåg i verkligheten men som jag kommer ihåg när jag är i drömmen. Det fins inte heller nogot "tid och rum" tiden är som att den går väldigt fort fast allt jag gjort i mina drömmar har hänt väldigt nyss.
Som Idag morse när jag förstod att jag drömde så ville jag givetvis som vanligt vakna med en gång och då tänkte jag först att om jag kunde styra min verkliga kropp till att klappa mig själv i ansiket så bör jag vakna, men den ideen gav jag upp ganska snabbt, det var för svårt. men jag kom på att jag tidigare har öppnat ögonen i verkligheten och på de sättet vaknat, i min dröm kändes de som att jag kunde ha gjort de aldeles nyligen men när jag vaknade och funderade på de så insåg jag att de måste vart mellan sju och tio år sedan.... Sjukt!
Men vist funka de efter mycke ansträngning, en flackande blick och tunga ögonlock så fick jag upp ögnen såg mina väggar, rösterna ur drömen försvan och ersattes med ljudet från tv:n som stod på, och så var jag vaken.
Men om jag kunde slappna av när jag inser att jag drömer och känna att de e jag som styr och att jag har full koll på läget så skulle jag kunna göra detta till en bra sak en underbar sak och kunna njuta av drömmarna, men jag blir alltid rädd och stressad och känner att jag absolut inte har koll på någonting och vill bara därifrån. man känner sig som alice i underlandet, som att man har fallit ner i en saga eller film, något som inte e verkligt och där vad som hälst kan hända. Och de ser jag i drömmen altså som något negativt.
Jag kan inte ta med mig mina tankar från verkligheten till drömmen för i drömmen använder jag bara tankar och minnen från mitt tidigare "drömliv" de är ju visserligen uppbygt på saker jag tänkt å gjort i verkligheten, men jag kan ju inte välja vad jag ska minnas och ta med mig till drömmen och använda där. de kan vara för att jag blir så stressad och inte kan konsentrera mig. hade jag kunnat de så kanske jag hade kunnat ta de lite lugnt och funderat. Men jag kanske inte kan de nu men att de kanske kommer med tiden jag kanske lär mig allt eftersom.
detta är ju fortfarande ganska nytt för mig hade dessa drömar när jag va liten och dom ända jag berätta om de för var ju familjen och dom förstod ju inte alls för att dom inte hört talas om de och inte upplevt de själva så jag trodde ju jag var ensam om detta och jag förstod inte alls hur de funka. Jag bara avskydde de och var jätte rädd varge natt när jag skulle sova. jag var rädd att vakna upp i en dröm där jag kunde bli torterad och vad som hälst kunde hända. Man ville inte somna man ville vara kvar i den trygga verkligheten. Så Jag låg altid med tänd lampa och tittade tills jag somnade jag våga inte släcka och inte blunda. Sen att jag var mörkrädd hjälpte ju inte till. så mörkrädd att jag inte vågade blunda för då blev de mörkt. Så illa är de ju inte nu för tiden även om jag fortfarande som sagt ser dessa drömmar som något ngativt.
Ja Jag måste vända detta till något bra, och hitta lugnet å känna att de e jag som bestämmer och styr.
Sen fins det ett mittimellan, jag vet inte att jag drömmer men jag vet att jag inte är där jag brukar vara(i verkligheten). Å då kan jag exempelvis tänka att i denna världen vet jag att jag kan flyga och andas under vatten. Men trots de förstår jag inte att det är en dröm. den typen av drömmande e ganska skön.
Under en livstid spenderar vi 6 år till att drömma, vi spenderar ju massor av tid till att sova men vi drömmer ju inte hela tiden utan bara ett par minuter åt gången, men om man ändå spenderar 6 år av sitt liv i drömmarnas värld så hade jag velat göra något bra utav de 6 åren.
Nog om de ^^ Idag ska jag handla mat, fixa tvätttid, sen skall jag till mamma å pappa å hjälpa dom med en sak och äta middag som jag beställt :) 70 talsröra, den e smaskens, med vitlöksbröd, mums! . =)
Trysil
Nu är vi hemma igen efter en 4 dagars tripp till trysil där jag varit med Niclas, Hanna, Marcus, Elise, Jennie, Mattias, Dixie, Rickard, Angelica, Lycka, och Liam. Det va en lagom resa, vist känner man nu när man kom hem att man hade velat vara kvar där mer för man hade velat åka mer skidor osv. Men igår när jag å niclas packat å lastat in våra saker i bilen och börjat rulla hemåt kände jag hur trött jag var, jag har inte känt mig så jäkla trött på jag vet inte hur länge. Så de räckte nog med 4 dagar. Men man känner väl inte av hur trött man e när man e mitt uppe i de hela tiden, märks inte fören man kommer undan å får lite lugn å ro. Tror de ultimata hade varit om varge par hade sin egen lilla stuga, då hade man kunnat vara iväg längre. Första Skiddagen var det mycket "flängande" hit och dit, mycke ruskiga ankarliftar, en otäck röd backe, och mycket stakande, så den kunde ju vart bättre men den var ändå inte dålig för de e ju alltid kul å åka skidor, å hanna och jennie fick sig ju ett himmla gott skratt när dom tagit sig ne för den röda backen å skulle kolla hur de gick för mig å mattias. Dom skratta så dom vek sig båda stod framåtböjda å asgarvade när dom fick syn på mig, mattias gick inte att se han var bakom kullen. Ja jag såg nog inte så jätte glamorös ut när jag typ hade benen särade, fötterna 1,5 meter ifrån vaandra å armar å stavar rakt ut. Tack gode gud hade ingen utav dom kamera med sig ^^ Men hur som hälst andra dagen gick lite bättre vi fick blå å granö backar och vila i sittliften, vi kunde smita in å ta nåt å dricka/äta/gå på toa på vägen, perfect. å jag lärde mig att svänga med båda skidorna åt ett håll! ;)
Shinedown – Simple Man - Acoustic Version
Den populäraste låten i ljungskile just nu :
http://www.youtube.com/watch?v=24FCRBXTHts
Haha, många som har snöat in på den, den e överallt bland mina vänner på Fb, alla har hysteriskt roligt åt den, å senast jag var på fest kom denna på å de var allsång, å de värsta var att dom kunde den typ utantill och efter att dom spelat den ett par gånger så satte den sig på hjärnan så gick man runt resten av kvällen å nynnade "åh fröken stina med ögon så fina na na na na" XD så efterblivet.
The monty hall problem.
http://www.youtube.com/watch?v=mhlc7peGlGg
Man lär sig något nytt varge dag.. va de gäller de här "The monty hall problem" så var ju min första tanke att de e 33% chans att vinna, å de hade inte spelat någon roll om han öppnade den där dörren efter jag valt eller ej, för jag såg de mer som att : antingen har jag tur eller otur, de spelar ingen roll om jag byter, precis som han säger de e lixom 50/50.. Men när han berättade hur de låg till och att de inte alls var så, så kom jag ihåg att jag har ju pluggat de här när jag läste Matte B, sannorlikhetslära?! de som jag typ var bäst på? antar att de gick in genom ett öra sen gjorde jag provet å klara de å då gick de ut genom andra.. Men de e ju självklart när han förklarar de att de e 66% chans att ta rätt om man byter, men de e inte så man tänkte från början eller hur?
Ja nej nu är klockan tolv, man framstår väl som lite konstig som sitter å grubblar över sån här skit mitt i natten såååå jag tror de e dax att gå å lägga sig :) Godnatt folket!
Man lär sig något nytt varge dag.. va de gäller de här "The monty hall problem" så var ju min första tanke att de e 33% chans att vinna, å de hade inte spelat någon roll om han öppnade den där dörren efter jag valt eller ej, för jag såg de mer som att : antingen har jag tur eller otur, de spelar ingen roll om jag byter, precis som han säger de e lixom 50/50.. Men när han berättade hur de låg till och att de inte alls var så, så kom jag ihåg att jag har ju pluggat de här när jag läste Matte B, sannorlikhetslära?! de som jag typ var bäst på? antar att de gick in genom ett öra sen gjorde jag provet å klara de å då gick de ut genom andra.. Men de e ju självklart när han förklarar de att de e 66% chans att ta rätt om man byter, men de e inte så man tänkte från början eller hur?
Ja nej nu är klockan tolv, man framstår väl som lite konstig som sitter å grubblar över sån här skit mitt i natten såååå jag tror de e dax att gå å lägga sig :) Godnatt folket!
